Phnom Pehn
Shit vad vi har varit effektiva idag! Bussen lamnade Sihanoukville kl 8 imorse och vi var framme i huvudstaden vid 13-tiden. Efter att vi checkat in pa ett guesthouse tog vi en tuk-tuk ut till "killingfields" som ligger 1,5 mil utanfor staden. Var riktigt rorande att ga runt och se alla massgravar, klader och skellett fran de som misste liven under Khmer Rouge.
I detta monument fanns det vaningar fulla med skeletthuvuden och klader!
Det byggdes 1988 for att hedra de som blev avrattade.
Klader som blivit hittade i massgravarna! 
Groparna i marken ar massgravar!
Efterat akte vi vidare till ett annat museum (S21) dar torteringarna agde rum. En skola som blev till ett fangelse, och de har bevarat allting precis som det sag ut nar vietnameserna invaderade Kambodja. Man kan fortfarande se blodflackarna pa golvet! Man far verkligen en klump i magen av allting. Vi fortstar inte hur vi inte kan ha fatt lara oss om detta i skolan for det ar hemskt! (Johanna halsar till sin mamma att hon borde aka hit och titta, hon hade alskat det om man nu far saga sa om sadana har hemska grejer.)
Skolan som blev till ett fangelse!
Har ser man de sma cellerna dar fangarna holls inlasta
Overallt fanns det bilder pa de som holls fangna!
Blodflackar pa golvet!
Nu ar klockan halv atta pa kvallen och vi ska unna oss en riktigt god middag pa en lite finare restaurang. Imorgon aker vi till Siem Riep for att spana in Angkor Wat och pa tisdag aker vi vidare till Vietnam. Snabba puckar har!
Jo, jag skulle nog tycka det var intressant att se, men jag har kanske läst lite för mycket om det, och andra liknande perioder i historien. Obehagligt. Men det är bra att ni bildar er! Får höra vad ni tycker om nästa plats! Puss!
När ni kommer hem ska ni få låna en bok som heter Pol Pots Leende. Den försöker förklara det fasansfulla som hände i början på sjuttiotalet. Det fanns faktiskt kända svenskar som applåderade Röda Khmererna och deras ideologi. Att ni är där och försöker förstå är stort. Jag önskar jag kunde vara där också.
Minns att jag var helt knäckt efter den dagen när jag och Calle var där. Det är en märklig kännsla. Det känns så avlägset, men ändå hände det på 70-talet.
Glöm inte att besöka i tunnlarna när ni kommer till Ho chi minh city. Det är inte rekommenderat att vara bakis när man ska krypa runt i mörkret.
